Det är inte lätt och det är inte meningen heller. Rätt ofta kan vi fundera vad håller vi på med och det som skiljer från att få reda på det är om vi fortsätter jobba på det.
Jag lovar jag hamnar där, som i torsdags när jag tränade på frivändning, helt plötsligt var jag tillbaks på ruta ett. Hur svårt kan det vara. Jag hade min vän och pt som peppade mig vidare att inte lägga ner förrens jag hittade tillbaks om det så var att plocka av vikterna.
Jag har även ändrat i mitt löpsteg, det betyder inte samma känsla just nu. Så igår efter fyra kilometer med metronomen i öronen och fokus på löpsteget hade jag noll koll på min andning. Gick en stund extra bara för att landa och hitta tillbaks till det jag normalt sätt är bra på, att andas.
Så jag kan inte säga att träningen känts som värsta energiboosten, mer en mental utmattning den sista veckan.
Så idag på dagens pass hände det, det var löpning och frivändningar bland annat. Jag var så glad att äntligen få testa och bara köra.
Hur gick det?
Så jäkla nöjd, äntligen fick jag bara köra, löpsteget kändes lätt, kändes tryggt i frivänningarna och andningen var med.
Så vad håller jag på med? Vågar lära mig mer om mig själv, när jag lär om, utmanas, misslyckas och lyckas, lär mig igen…
Så till alla där ute kämpa på, jag lovar det är värt det <3
Låt aldrig er passion för något slockna, kom ihåg varför ni började.
Kom ihåg ni inspirerar mig massor när jag jobbar med er, ser hur ni kämpar, vågar, ber om hjälp och framförallt försöker vidare själva!
Senaste kommentarer