IF your ship does not come in, swim out to it ~ Jonathan Winters

Här om dagen var jag ute och sprang. Jag var supernöjd att jag tagit mig ut efter 6h bilresa och att klockan var rätt mycket. Det var mörkt ute så jag sprang där det fanns gatubelysning så det blev samma sträcka två gånger. Jag var så nöjd så jag kände att det räckte med ett skönt löptempo. Jag hamnar lätt här, kör min pace. Det är inge dåligt med det alls. Men egentligen hur vet jag att det är bäst, att något annat inte skulle kännas bättre om jag inte testat och hur det skulle påverka min inställning till min träning?

Så där är jag, mitt sista varv och supernöjd, bara 10min hem med skön musik i öronen. Då från ingenstans dyker någon upp och springer upp bredvid mig. Jag tänker grymt tempo, men ska jag släppa om? Jag släpper förbi löparen precis framför mig, plockar ut hörlurarna och ändrar fokus. Jag tar rygg och slutligen så drar jag mitt bästa hela vägen hem. Vart löparen tog vägen har jag ingen aning om, jag tog den energin jag behövde för att höja mitt tempo sedan drog jag.

Så hur kändes det när jag var tillbaks, jo ännu bättre. Ångrade jag mig, aldrig. Fick jag ny energi till min träning, ja!

Så dagen efter när vi hade teamrodd 250m var vila två minuter tre varv hade jag en helt ny inställning med mer självförtroende i min träning och känslan från gårdagen satt kvar. Det gick lättare än vanligt. Igår körde vi en metcon på 35-25-15 wallballs, boxjumps Over, jag tog med mig känslan från söndagen och körde utan vila. Fanns ingen fundering på att vila, kände mig stark hela vägen.

Så hur vet vi att vi gör det som vi får ut bäst till vår träning om vi inte vågar testa, ta rygg på någon annan, lyssna på andra. Om vi tror bara på det vi alltid ha gjort kommer det ge oss glädje att fortsätta ?

Jag varierar min träning med att både köra och själv för att uppskatta bägge och på olika sätt få inspiration till utveckling i min egen träning.

Så bär inte ryggsäcken själv jämnt och med samma packning hela tiden – Lollo S