In the end of your worst day,

Will you ”Rock the Bottom” and love yourself?

Det är lätt att gömma sig själv bakom det vi presterar som syns utåt. Men allt vi gör, känner, tänker varje dag är vad vi presterar, vad vi åstadkommer. Så frågan vi ska ställa oss är det i grund och botten den vi är och står för?

I dagens samhälle med sånt intensivt informationsflöde är det så lätt att ryckas med. Absolut det är inget fel i att prova nya trender, bli inspirerad att lära sig mera, våga mera. Men stannar vi inte upp och distanserar oss i vart vi är och vart vi är på väg och om det är dit vi vill så kan det helt plötsligt bli rätt tomt. Vem är vi i allt detta? Vart tog vi vägen? Men om vi inte snubblar och tappar bort oss själva lite blir vi heller inte påminda om vem vi är eller lär oss mera om oss själva.

Vad gör jag om jag känner att jag börjar tvivla på mig själv och vart jag är på väg? Eller bara för att inte tappa bort mig själv och påminna mig vem jag är? Jag saktar ner, bryter mönster, går ut i naturen, är själv. För mig blir det så tydligt om jag umgås med mig själv. Vart tar tankarna vägen, är jag lugn och trygg.

Så jag försöker bara vara mig själv. Att älska mig själv lika mycket de dagarna som är bra som dåliga. Att aktivt välja att göra det varje dag. För jag faller men jag vet, jag hittar mig själv även de sämsta dagarna bara jag stannar upp och lyssnar på mig själv.