Känslan mellan att ha kul och vara rädd..

När vi var barn fanns det en underbar förtjusning i leken, att samtidigt känna rädsla och glädje. Att vilja våga utan att veta hur leken slutar.

Känner du igen det idag? Vågar du möta dig själv, skapa utrymme för att leka fram mer kunskap om hur du fungerar i olika omständigheter?

Idag började jag dagen med 90min Hot yoga. Jag har inte kört det på länge så min kropp reagerar fullt på värmen innan den ställt om sig. Så intressant hur kroppen och huvudet reagerar. Om vi inte tränat och svettas max hur vet vi hur det känns, vad vi har för kapacitet, hur vi möter oss själva. Hur ska vi veta hur viktigt det är att vi är helt stilla när vi får vila i Savasana genom klassen, hur smart det är att kunna stängs ner att och veta hur vi slår på viloläge och hur det känns. Speciellt vad mycket bra vi får ut av det.

Om vi alltid bara kör på kan vi bara den känslan, det är svårt att förstå skillnaden, känna resultat och utveckling, allt bli på något sätt tomt. Samma sak med om vi aldrig tar tag i något. Små saker blir till slut stora omöjliga projekt.

Glöm inte nyanserna i livet lär oss mer om oss själva. Kom ihåg att vi skapade förutsättningar för att leka, ingen gav oss det, leken fanns där alltid.