Blank space 

Ger du dig själv och även de du har runt om dig utrymme?

Ibland är det bra att bara riva av saker, att få det gjort. Jag är en sådan person, prata inte ~ gör det.

Men jag har även lärt mig att ge mig själv och andra utrymme. Ibland behöver vi stanna upp ge oss själva utrymme för att se vart vi är på väg, vad händer om jag ger mig utrymme, upptäcker jag något, att landa. Ibland tror vi att vi har något men när vi ger det utrymme så visar det kanske något annat.

Vi kanske blir överaskade av något och känner något vi genast vill uttrycka, vad händer om vi stannar upp istället och smakar på överraskningen och låter den smälta in? Blir känslan annorlunda?

Om vi ger någon utrymme istället för att hela tiden finnas där hur utvecklas relationen, försvinner den eller blir den starkare?

När vi vill säga något, om vi ger oss utrymme att känna efter så kanske orden blir ännu tydliga?

Musik: Let it all go, Birdy