Igår kväll gick jag förbi några badmintonbanor, såg att en bana var riktigt duktiga så satte mig ner på en bänk vid en tom bana. Så kul att titta på och blir så sugen att testa själv, många år sedan jag spelade på riktigt.

Så kommer det ut en kille 20min innan hel på min bana. Frågar honom om han har ett extra racket och vill slå några slag. Jag i jeans och vit skjorta. Han tar fram ett racket och jag förklarar att jag inte spelat på riktigt sedan jag var 16år.

Vi kör igång, killen berättar att han tävlat. Jag säger inget eftersom jag inte vet om jag kommer träffa bollen. Men det blir bästa spelet. Jag i min skjorta och jeans. 

Hade glömt hur kul det är att spela. Jag fick till slagen, kände mig lätt på banan. Grymt tempo.

Så jag Kommer aldrig växa upp när det gäller dans, sport och rörelser. Finns möjligheten så tar jag den oavsett om jag är förberedd och har rätt kläder, det är så sjukt kul. Så enkelt att få ett leende.

Så genomsvettig med ett brett leende kliver jag av banan efter 30min. Rörelse blir så lättillgängligt vi gör det. 

Bästa kommentaren när vi åker hem från Södertälje och jag och min dotter hoppar in i bilen -mamma du är lite pinsam men jag älskar dig ändå. Vi skrattade en bra stund i bilen på vägen hem.

Våga röra på er mera!

Musik: Cant belive bästa sommarlåten Malin tack.